Sidor

2011-10-05

När du skriver stannar tiden

Jag har alltid skrivit. Det är en sliten fras men den stämmer. Bevisen ligger i minneslådan i form av ihophäftade "böcker" om olika djur, kollegieblockstjocka "romaner" om barbiedockornas äventyr, noveller i skoltidningar och tidningsartiklar om vinster i olika skrivartävlingar.

Vissa alster har jag tvingats visa upp, andra har jag självmant offentliggjort, till och med framfört på scen. Det mesta förblir dock halvfärdigt och undangömt och i mitt fall beror det främst på två dåliga egenskaper: jag saknar tålamod och jag saknar mod. Jag orkar inte gneta på, jag vill att det ska gå lika fort att skriva ner berättelsen som det går att hitta på den. Men när den väl finns på papper, ja då slokar självförtroendet.

Eftersom jag har märkt att mitt skrivande mår bäst av hårda tyglar och publik så har jag nu bestämt mig för att väcka liv i min slumrande blogg och publicera texter och tankar kring skrivandet. Lite tjat från omgivningen krävdes för att jag skulle våga: Kan inte du börja blogga? Till och med min man tycker det är roligt att läsa det du skriver!

Och så komplimangen som verkligen sparkade igång mig :
När du skriver stannar tiden.

Varsågod, fina tjatiga du. Välkommen till min lilla världspremiär.



Läs även andra bloggares åsikter om ,

1 kommentar:

Anonym sa...

Äntligen!!!