De dåligt genomarbetade romanfigurerna börjar längta efter en ond bråd död

Det går upp och ner i livet. Med orken, lusten, behovet, tvånget, den rena viljan. Att läsa och skriva.

Ibland finner jag mig själv helt läslös. Kommer på att jag inte har läst något vettigt på flera veckor. På sin höjd någon kvarglömd Metro med kebabsås på sportsidorna. Trevande börjar jag bläddra i ett glättigt magasin som vill att jag ska köpa dyra saker till mitt hem. Det fyller mig dock bara med en slags tomhet, som om jag förätit mig på smågodis och behöver riktig mat. Så när jag hittar ViLäser eller Skriva i posten känns det som om jag har vunnit ett pris, en lyxig resa som kommer att vara tills minsta notis är slukad. Kanske inte fint nog att älska tidningar men läslusten har i alla fall vaknat ur sin koma. Jag grabbar tag i någon lättläst deckare med banal intrig som till och med jag kan beta av på några dagar. Och sen är man på banan igen och kör i hundrafemti. Idag har jag besökt den heliga treenigheten (bokhandeln, nätbokhandeln och högskolebiblioteket) och imorgon hämtar jag reservationerna på det vanliga biblioteket. Fackböcker, barnböcker, reafynd och mastodontromaner. Var ska jag börja och hur ska jag orka?



Älskar den fina bilden på vilaser.se



På samma sätt är det med skrivandet. Jag kan skriva på femton olika saker samtidigt, allt från uppsatser till barnramsor, till långt in på småtimmarna utan att bli trött. Men jag kan också bli sjuk av trötthet av att behöva skriva en inköpslista. Upp och ner som sagt. Nu har jag ju dessutom blivit övertalad att blogga och vad gör det med mitt skrivande egentligen? Ja, språket, lusten och tanken hålls ju levande men alla stora eller tråkiga skrivuppgifter tar stryk eftersom det är så roligt att skriva här. Jag ska bara kolla antalet sidvisningar, kanske skriva några rader om nåt, ljuger jag för mig själv medan de dåligt genomarbetade romanfigurerna börjar längta efter en ond bråd död. Ja, vad som helst, bara du skriver nångång, människa!

Så det ska jag faktiskt göra nu. Inte så mycket för att karaktärerna skriker utan för att den sista refuseringen kom med posten igår. Förlagsvärlden vs. mig 4-0. Fast det var jag så inställd på så jag blev inte nedslagen i mer än en minut och därefter tog mitt jävlaranamma över.

Så nu ska jag skriva. Jävlaranamma.

PS: Angående antalet sidvisningar så skulle det vara kul att få veta vad det är för filurer som läser det här. För det är inte jag som kikar in tio gånger om dagen. På sin höjd åtta. Så främlingar och fränder: Skriv gärna några rader med lite tyck och tänk.

Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, litteratur, läsning, skrivande, tidningar