Fast det var ju inte alltid man kom så långt, ibland blev det bara en framsida, eventuellt en baksidestext, sen tröttnade man. På den punkten har det inte hänt så mycket de senaste dryga 30 åren. Jag är lika dålig på att slutföra bokprojekten nu som då, ja sämre till och med. Det fastnar liksom vid en fantastisk idé, jag ser för mitt inre både framsidan och den ringlande kön utanför bokhandeln. Men att skriva skiten, uj vilket slit.
Bild från sverigesradio.se |
Jag älskar att skriva, men att ro ett stort projekt i hamn när det flyger runt en biljon idéer som små bakterier i hjärnan, som krockar och förökar sig... det är svårare än att hitta sitt livs kärlek. Så mycket enklare då att drömma sig bort och förbi slitgörat. För visst vet du vad din stora världsomvälvande genombrottsroman ska handla om, vad den ska heta och hur den fjärde tjeckiska upplagan ska se ut. Jag vet redan vilket typsnitt min titel ska ha. Och hade jag inte suttit och googlat på just typsnitt och sen bloggat om det så hade jag kanske fått ihop några rader. Nu är det i princip bara en titel och en dröm. Och kanske lite baksidestext.
Läs även andra bloggares åsikter om skrivande, drömmar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar