Sidor

2011-12-29

Stormglad in i själen

Vet du inte längre vad du ska prata med gammelfaster om på julhelgens femte släktmiddag? Trött på att proppa truten full med skaldjurskanapéer under nyårsminglet för att slippa hitta på samtalsämnen? Besvärande tystnad i fikarummet under mellandagarna när det bara är du och den där Lennart-eller-vad-han-heter som dykt upp på jobbet?

Vilken tur då att Språkrådet lanserade sin nyordlista för 2011 just idag! Fantastisk läsning, fyndigt, mycket humor och en bra hjälp för att minnas årets händelser och den rådande tidsandan. Tror dock inte att jag kommer att införliva så många av orden i mitt vardagliga vokabulär, men det går ju alltid att slå vad om saken. Appa är ju en lågoddsare, liksom padda. Surdegshotell är däremot inget jag ämnar använda, varken som ord eller företeelse. Tjejsamla väckte diskussion inom rådet och kommer säkert att väcka en mindre debatt. Och nu vill jag ha en foliehatt också, det visste jag inte innan.

Apropå nya ord och begreppsförvirring: Prinsen är mitt uppe i värsta lära-prata-perioden samtidigt som han lider av en smärre besatthet av allt som rör julen. Därför blir han stormglad in i själen varje gång han ser en kyrka (och man ser en del när man bilar genom Sverige en julhelg).

- Tomtehus! Tomtehus! Tomtehus! ropar han och studsar av glädje varje gång.
En bedårande sammanblandning av begreppen och jag har varken hjärta eller lust att rätta honom. Eller som mannen uttryckte det med en axelryckning:
- Folk har ju trott konstigare saker om de där byggnaderna, än att det bor tomtar där.

Se där, en privatglimt.
Och se där, ett alldeles eget nyord.



alla ord och förklaringar på http://www.sprakradet.se/


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

2011-12-27

Den analoga tvångströjan

Så har jag då återvänt från julfirandet i söder. Ingen snö där men väl en snödroppe som vaknat lite för tidigt. Tanken var att ledigheten skulle ge mig både tid och ork att skriva och blogga och tänka ut nya historier och ämnen att ta upp. Och det skulle bli så långt och genomtänkt och fyndigt och djupt.

Men lagom till julafton så dog internet och grannen som sköter ruljansen hade dragit till Australien av alla ställen. Men det är väl som det ska vara på julen, man tvingas umgås och ha trevligt istället och det är ju inte helt fel. Till och med tonåringarna i släkten fann sig tillrätta i den analoga tvångströjan och drog igång en dansföreställning.

Eftersom grannen ämnar stanna på andra sidan klotet i ett antal veckor till så inhandlades i desperation ett mobilt bredband. Efter många om och men behagade det fungera och snart var det lång kö för att få använda det. Längst fram stod så klart systersonen som fått en hett efterlängtad surfplatta och mannen som behövde kolla sportresultat. Själv fick jag en snabb glimt av min inbox men så mycket kreativt skrivande blir det inte med halva släkten hängandes över axeln.

Men nu är jag som sagt tillbaka i min verklighet och vardag, det vill säga jag har en pålitlig uppkoppling men varken ork eller tid att skriva så mycket som jag skulle vilja. Ska ta mig ett glas julmust och en funderare och kanske kommer jag på någon slags plan för hur jag ska kunna göra 2012 till ett bättre skrivarår. Alla tips mottages med glädje, men om du förordar amfetamin så vill jag bara meddela att riktigt så viktigt är skrivandet inte, inte för mig i alla fall.

Ja, så är det dags att knyta ihop julsäcken för den här gången. Fint som snus hade vi det, alldeles lagom gemytligt och ingen stress alls. Jag träffade en av mina bästa vänner för första gången på flera år och det kändes som igår. Precis som det ska vara alltså. Jag presenterades för en fantastisk kenyansk kvinna som minsann satte nytt ljus på saker och ting trots att vi inte kunde kommunicera. Nu sitter jag här med en bit skinka som vi fick med oss på färden och en gudomligt stark senap som står för så mycket mer än det är möjligt att beskriva.

Nu kryper jag ner med nya numret av Skriva som låg och väntade på mig på hallmattan när jag kom hem. Finns en viss risk att jag inte kommer att få så mycket sömn i natt alltså men sånt får man ta ibland. Bra läsning är ju hela poängen med mellandagarna. God fortsättning!

2011-12-15

Föga vet jag om Marcus privatliv men jag gillar hans kängor

Rom byggdes inte på en dag. En svala gör ingen sommar. Och en mening räcker inte för att geniförklaras. Men ändå.

Bläddrar i en riktigt gammal kvällstidning och råkar på en intervju med Marcus Birro. Mycket intressant om och med en man som jag inte verkar ha så mycket gemensamt med, men som jag ändå hade lyft på hatten för om jag haft någon.

Av tre skäl ska jag tillfälligt men offentligt bekänna min kärlek till Marcus Birro, eller snarare hans ordförmåga:

De verbala kängorna som riktas åt alla möjliga håll, till exempel:
"Jag lever det feministiska livet, jag behöver inte sitta på Södermalm och teoretisera om det".
Ahh, aj! Föga vet jag om Marcus privatliv men jag gillar hans kängor.

De enkla och vackra skildringarna av de stora och ibland svåra ämnena.
"Jag är lågt stämd" är till exempel en av de vackraste meningarna någonsin och den förklarar så precist och fint varför vissa av oss är som vi är.

Slutligen har han författat flera av de mer meningsfulla krönikorna, främst om barn och familj, som jag har läst (Föräldrar och Barn, Expressen m.fl.). Vackrare ord får man leta efter. Läs högt, det är som musik.

Trots detta så når min kärlek inte hela vägen fram, den omsluter inte hela mannen Birro. Mig veterligen är han katolik och tror således på djävulen men inte på fria aborter, han hänger med Livets ord och verkar ha ett uppmärksamhetsbehov som gör mig trött bara jag tänker på det. Det är liksom där vi klinchar.

Men. Bara idag. All kärlek till Marcus Birro.




Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

2011-12-13

Nu är det Kristi Himmelsfärd barn, dags att koka knäck!

Följande är en livsuppdatering så här i juletid, i ett försök att förklara bristen på både inlägg, texter och julpynt.

Jag har skaffat min första smutsrosa typ halsduk med typ volang på. Och ikväll har jag strukit byxor. Dessutom har jag börjat uppskatta punktbelysning. Jaha. Bara att inse att jag blivit vuxen, en sådan vuxen som anstränger sig för att vara proper på jobbet och efteråt vill varva ner med mysbelysning.

Lackar mot jul gör det också men mina klappar var inköpta i maj och inslagna i oktober och julbordet ska intas på annan ort så någon julstress känner jag knappast. Men det här med nytt jobb och strykjärnshantering med ovan hand på kvällarna gör att jag inte orkar pynta nåt vidare. Och ärligt talat, ska det bli så där gemytligt som man önskar, som man ser i tidningarna, då får man ju börja i maj med pyntet och pysslet också.

- Nu är det Kristi Himmelsfärd barn, dags att koka knäck!

Äsch!

Här hemma har vi skafferiet fullt av apelsiner som kommer att mögla innan vi orkat pryda med nejlikor och sidenband. Adventsljusstaken slog ett barn sönder medan ett annat åt upp alla pepparkakorna. Så framme vid den tredje advent så är allt som tyder på jul i vårt hem en tygtomte som katten förlustar sig med på nätterna och ett par hårt åtgångna adventskalendrar på kylskåpet (en lucka om dagen är en regel som det bryts mot med alla medel och efteråt kommer jag med tejprullen i högsta hugg och lagar och låtsas som om ingen har sett vad som finns bakom 24:an).

Allt detta ledde till en tanke: jag borde ha en adventskalender på bloggen. Väldigt mycket för sent kom jag på denna fina idé men så får jag väl låta den ligga och gro till nästa jul då! Man ska som sagt börja med pysslet och pyntet redan i maj för att det ska bli bra, och det gäller säkert det digitala julfirandet också. Och tänk på att jag härmed har lovat min minipluttiga trogna läsarskara att hålla på i ett år till. Minst. Ingen generationsroman 2012 heller alltså.

Trevlig Lucia hörni!


Tomtestackarn.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

2011-12-10

Ingen ramlade i trappan med marängen

Idag vankas det nobelmiddag med kungen och fanfaren och allt det där andra som är same procedure as last year (förlåt, kom visst att tänka på Grevinnan och betjänten där). Eftersom jag är både matlagare och skribent så ska jag som vanligt försöka få en glimt av efterrätten, konstatera att ingen ramlade i trappan med marängen i år heller, och lyssna på litteraturpristagarens tal.

Ja, så mycket mer har jag väl inte att säga om det mer än att jag gärna vill vinna själv snart men att jag även blir glad om jag bara får komma och äta en bit. Jag är inte den som är den.

Om någon får nys om ett pris som är lite lättare att vinna så får ni gärna höra av er till mig. Tills dess säger vi återigen grattis till finaste Tomas Tranströmer.


APRIL OCH TYSTNAD
Våren ligger öde.
Det sammetsmörka diket
krälar vid min sida
utan spegelbilder.

Det enda som lyser
är gula blommor.

Jag bärs i min skugga
som en fiol
i sin svarta låda.

Det enda jag vill säga
glimmar utom räckhåll
som silvret
hos pantlånaren.

(ur SORGEGONDOLEN 1996)


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

2011-12-09

Är det okej om jag plockar några från sidan 43 i din senaste för de var så top notch?

Eftersom Tomas Tranströmer får sitt nobelpris imorgon så har det som sig bör varit en del ståhej i radio och tv. Jag försökte lyssna på ett av de mer intressanta programmen på P1 för några kvällar sedan. Jag skriver försökte eftersom någon samtidigt lekte brandbil under köksbordet. Jag uppfattade i alla fall att det handlade om Tranströmers inflytande på svensk poesi. Poet efter poet medgav (mer eller mindre frivilligt) att jo, visst hade de (mer eller mindre medvetet) plagierat Tranströmer upprepade gånger sedan 1960-talet.

Hoppla.

Någon yttrade något i stil med att där satt man och trodde att man höll på med något ytterst personligt, men nu när man tittar på det så visst är det Tranströmer  jag har härmat. Där satt jag och yxade till metaforer för att göra dem till mina.

Hoppla hoppla.

Sedan dess har jag grunnat på detta. Att härmas och vilja vara som någon annan. Skriva som någon annan. Varför? Hur går tankarna och hur funkar samvetet i sådana sammanhang? Och om man ser det från det andra perspektivet; hur känns det att bli efterapad? Känns det som i skolan när någon försökte rita en likadan teckning som en själv, det vill säga att man blev både arg och smickrad? Rid inte på min framgång din jävel men tack för att du gillar mig liksom.

Det sociala spelet kräver att den som härmas skäms och förnekar, kallar det en tillfällighet eller på sin höjd inspiration. Den som blir härmad ska så klart rasa, att känna sig smickrad är inte okej. Vi är helt enkelt inte så generösa när det kommer till texter och det beror så klart på det digra arbete som ligger bakom varje stavelse. Vi vill ju inte att någon annan ska kunna ta emot lön för vår möda.

Tänk om det var tvärtom. Tänk om jag kunde ringa till Björn Ranelid och säga att jag orkar verkligen inte hålla på med de där jäkla metaforerna mer, är det okej om jag plockar några från sidan 43 i din senaste för de var så top notch? Varpå Björn svarar nåt i stil med mina berättelser är flyttfåglar som söker värmen... och jag ger mig inte förrän de hittat bo i ditt hjärta. Vilket jag tolkar som ett rungande ja.

Sen skickar jag iväg ett mail till Dear Mr. Dan Brown. I really envy your success with that Da Vinci-book of yours. I would really really like to become a millionaire just like you but I don't have the time to write with the kids and the aerobics and what not. May I change a few names and let the story take place in the holy city of Jönköping and then publish it in my name? PLEASE? It wolud really help me out A LOT!

Och vi vet ju alla att Danne inte är den som är den, han skulle säkert ge mig en genväg till den amerikanska drömmen utan att blinka.

Fast det finns ju en liten detalj som inte går att kringgå. Den att vi är människor. Och som sådana vill vi inte ha några härmapor efter oss, vi vill sitta ensamma på tronen, byggd av vår succédebut, generationsroman, framgångssaga och kioskvältare. Och tack och lov så vill de flesta också skriva sina egna texter, vara alldeles unika i sin fantasi och sitt ordval. Oavsett om historierna blir bästsäljare eller bara halvfärdiga.

Det är bara ibland, när någon gör något riktigt bra, som man liksom bara. Rycks med.



av David Sipress, 2005 - från The New Yorker.
 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

2011-12-06

150 ord: Odysseus


Hatar när det händer:

Efter lite research och kaffe och med ett halvfärdigt synopsis i bakhuvudet tror jag mig vara redo. Skriver, raderar, skriver, raderar, flyttar om, ångrar. Så kommer tankarna. Varför gör jag det här? Det är ju inte det minsta lustfyllt. Får svart på vitt i Times New Roman att jag är värdelös. Byter till ett creddigare typsnitt men det var inte där skon klämde trots allt. En hel kväll har gått åt utan att jag skrivit ett enda ord jag är nöjd med, än mindre en hel mening som är värd att bygga vidare på. Fyra timmar som jag lika gärna hade kunnat ägna åt att skumma trista Facebook-inlägg. Som jag borde ha ägnat åt att svara på platsannonser. Byta till en helt annan bransch, skaffa mig ett hederligt jobb och sluta plita ner sån här smörja.

"Vill du spara ändringarna i 'namnlös-1'?"
Nej. 


Älskar när det händer:

Har loggat ut, stängt ner, gett upp. Börjat planera morgondagens matinköp och funderar på om det redan finns semlor i butikerna. Borstar tänderna och förbannar mina rynkor när den plötsligt dimper ner och bubblar ur mig. Meningen! Som bara ska inleda en ny 150-ordare men som jag genast vill göra någonting mycket större av. Som är en sådan Darling att jag borde döda den direkt men jag vet att jag kommer att hålla den kär för resten av livet. Det är något magiskt och det känns i magen och man vet återigen precis varför man håller på. Jag kallar mig Utis och jag har ingen resväska längre.

PS: Jag vill varna känsliga läsare, alltså historienördar och homeroskännare, eftersom det förekommer grova övertramp vad gäller platser, personer och händelseförlopp i den här texten. Det är en frihet jag helt skamlöst tar mig (ni tar säkert ut svängarna på annat håll, så då är vi kvitt).   

2011-12-05

Apropå greker i lustiga hästar

Morgondagens inlägg kommer helt och hållet men ända vagt och långsökt att handla om Odysseus. Och apropå greker i lustiga hästar så bjuds det på lite serier idag. Trevlig måndag!

Och det finns mer, på cartoonstock.com


Läs även andra bloggares åsikter om ,

2011-12-01

Jag har utsatt min kropp för ett triathlonlopp mot dess vilja

Började på nya jobbet idag. Och överlevde! Trots att jag knappt gjorde någonting utan mest gick runt och skakade hand och försökte lista ut vilken lampa i min adventsljusstake som var trasig, så är jag helt slut. Inte bara i huvudet, det känns som om jag har utsatt min kropp för ett triathlonlopp mot dess vilja och nu vill den försjunka i en Alladinask och ett gäng gamla Larsontidningar. Men det är väl lika bra att krypa ner med sin grafiska manual och somna sött. Det är en tidig pendling i morgon också med termomugg och galna morgontankar.

Hoppas innerligt att jag orkar skriva som förut för det är ju förbaskat kul, även om jag somnar sittandes ibland (dator i soffan, inte bra för disciplinen). Detta är mitt sätt att be om lite pepp, så välkommen till kommentarsfältet om du gillar det du läser på Brödtext. Ni är en ständigt växande skara läsare och jag vill veta vilka ni är! Snart utlyser jag nog en fet tävling bara för att locka fram er. Ska se om jag har nåt bra pris liggandes här...



ps: Ursäkta om det är ovanligt många stavfel i mina inlägg för tillfället men tangenten R har av okänd anledning bestämt sig för att, som vi säger, fucka ur. Även ENTER är på väg i den riktningen så jag får väl ta ett snack med den där skäggiga killen i röd mössa.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,