Hur man inleder en text är ett ständigt bryderi. Det ska fängslas och förföras från första stund. Man ska mejsla fram meningen som får så många som möjligt att vilja läsa de följande 638 sidorna också.
Som av en händelse resoneras det kring inledningar i senaste numret av Skriva också. Jätteintressant, läs! Fundera samtidigt på vilken som är din favoritinledning och varför (och skriv och berätta för mig vetja!).
Inledningsjobbet kan ta musten ur en, till och med förta lusten att sätta den där fantastiska idén på pränt. För det är sällan som inledningsmeningen kommer flygande som en stekt sparv, och det är än mer sällan som man tar tillvara på den, medan den fortfarande besitter sin magi. Och ändå var det precis vad som hände mig just idag, just nu. Från ingenstans dök en mening upp, om än en mindre tilltalande sådan, och inom loppet av åtta minuter (rekord gott folk!) hade jag startat datorn och knappat in en fulländad 150-ordare som jag så klart måste publicera med samma hastighet.
Meningen? Avföringen hade perfekt konsistens. Ja, vad säger man. Det är ingen Anna Karenina eller första Mosebok men that's life.
Avföringen hade perfekt konsistens. Inte för hård och inte för lös, den gled med lätthet och utan smärta ur tarmen och landade knappt hörbart på toalettens botten. Detta betydde att magen fungerade igen, om än tillfälligt. Han drog en lättad suck och dristade sig att se på dagen med viss tillförsikt.
Det här med avföringen, han insåg på ett plan att det var ett inbillat besvär. Något han skapat för att ha något att fundera på. Det detaljerade avföringsschemat med närmare 30 symboler, beroende på hur man räknade, var också något han uppfunnit, för att få struktur på alla dagar som var varandra lika i sin händelselöshet och ensamhet.
Han tänkte ibland att han borde se världen. Åka någonstans, låt säga Kambodja. För att titta på fattigdomen. Lukta på den. Få perspektiv på saker och ting, vara spontan. Men han trodde inte att hans mage skulle fixa det.
Läs även andra bloggares åsikter om Anna Karenina, Mosebok, skrivande, egna texter, litteratur, inledning, Tidningen Skriva, tidningar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar