Sidor

2012-01-19

Hjältar som lever loppan i nya världar bortom bergen


Jag har skrivit en och annan uppsats i mina dar och i sluttampen är man så evinnerligt trött på allt vad vetenskap heter så ni kan inte ana. Man måste ha belägg för vartenda påstående och ett felaktigt ordval kan vara förödande för din trovärdighet. Och inte nog med det för sen ska hela upplägget följa ett gäng mallar och system, det ska sammanfattas och rubriceras med underunderunderrubriker (Kapitel 1.1.2.8a ni vet) och så tusen noter på det som man ändå inte förstår. "Richter, et.al (1998a) s. 145ff" liksom. Den djärve har en bild av någon molekyl på framsidan men där går gränsen.

Gode gud, låt detta vara över! tänker man och drömmer sig bort till dagen då man får skriva som man vill. Skapa hjältar som lever loppan i nya världar bortom bergen, 16-sidiga poem om livet på min farstukvist, släktkrönikor med erotiska undertoner, science fiction utan skiljetecken! Idéerna tar aldrig slut. Som vanligt när man inte har tid alltså.

Så kommer dagen då man är fri. Fri att skriva och vara sig själv. Nu tror ni kanske att jag ska skriva om hur idéerna vid det laget har sinat, hur uppslagen har mist sin förträfflighet. Jo, sånt händer så klart också alltför ofta. Men framför allt upptäcker man, efter en intensiv vetenskaplig period, att man inte jobbar så mycket annorlunda när man skriver skönlitterärt.

Det är samma research, samma källkritiska hållning. A ska fortfarande leda till B och i slutändan C och man måste skriva så att folk hänger med i svängarna. Delar in i kapitel för att göra det mer logiskt. Antagonisten och protagonisten kan jämföras med olika skolor inom vetenskapen, nogrannt beskrivna och gärna med exempel på deras handlande och tyckande så att läsaren får en tydlig bild. Man slipar på sitt språk in till fulländning, ingenting får säga något annat än det jag vill säga.

Du får måla med ditt språk, du får hitta på nya planeter och osannolika kärlekspar, till och med ha en snygg bild på framsidan av boken.

Men i övrigt, kära fria konstnärssjäl, är du en vetenskapsman.


Grundämnen a'la Ferm Living (de som gör toksnygga tapeter också!)

Inga kommentarer: