Det klingar rätt falskt när man klagar

Att tvingas traska fram och tillbaka längs havet för att få en unge att somna så att man kan gå hem och skriva. Värre problem har man ju skådat i vitögat och då är jag ändå hyfsat skonad om man jämför. Fast det gör man ju så sällan. För det är så jobbigt att tvingas inse att man bara har smärre i-landsproblem och att det klingar rätt falskt när man klagar. Skönare då att inte lyfta blicken för högt och riskera att se hur andra har det. Barnen i Afrika till exempel (detta slitna, generaliserande uttryck som jag måste använda för att med få ord få alla att fatta). Låt dem förbli små notiser i gratistidningen. Om man inte kan göra ett youtube-klipp om dem alltså.

Men det är ju skillnad på folk och folk och en del folk gör skillnad nästan i smyg. Emma & co till exempel som tar hand om ett helt gäng före detta gatubarn i Uganda med allt vad det innebär. De har en blogg också. Inte så stylad som gemene världsvan bloggläsare önskar för att inte klicka vidare. Inte så många inredningstips eller kaloriberäknade laxpannor heller. Men ack så värdefullt för jämvikten här i världen.

Snälla, läs Emmas blogg. Vill du göra något riktigt vettigt så avstår du nästa chipspåse eller H&M-top också och skänker dem en värdefull slant då mycket av verksamheten drivs med medel ur egen ficka.

Sen kan du försöka återgå till vardagen som om ingenting har hänt.

Bild från http://skitungarna2011.blogspot.com/

 
 

Läs även andra bloggares åsikter om Våra skitungar, bloggar, i-landsproblem, Uganda, Kony 2012, välgörenhet