Det är ju populärt att hitta på sin egen genre nu för tiden. Jens Lapidus hittade på Stockholm Noir, Denise Rudberg skriver Elegant Crime och så finns det visst något som heter Wine Crime. Ja, nånting ska man ju göra för att vara unik, men om trenden håller i sig så riskerar det att bli lite som med snygga vinflaskor; de distraherar oss så att vi ska glömma det mediokra innehållet.
Funderar på vad min genre skulle heta om jag hade någon och om jag var någon. Nu pendlar jag ju mellan så olika stilar och innehåll så jag kan nog inte stadga mig i en enda genre riktigt än. Men jag har så klart mina specialiteter. Till exempel så skildrar jag gärna och med värme vita medelålders män när jag skriver, vad skulle en sådan genre kallas för? Könsföräderilitteratur kanske? Fast det låter ju inte så säljande.
Långa dialoger, gärna enbart dialoger, är en annan sak som kan uppehålla och underhålla mig i timmar. Pratprosa?
Dessutom hittar jag gärna på absurda historier om tragiska livsöden som kännetecknas av att människor, miljöer och handlingar är smutsiga, förvridna, groteska. Lite lätt medeltida om du förstår vad jag menar. Man ska vilja duscha och titta på en förutsägbar sitcom med pålagda skratt när man läst färdigt. Denna genre hade jag tänkt kalla Filthy Fiction men det var visst några snusklitteratur-författare i London som hade annekterat det uttrycket, förutom att det i första hand verkar vara namnet på någon dj-konstellation vars musik jag inte kunde bry mig mindre om.
Nå ja. Varför måste det vara på utrikiska? Skabrös Saga låter väl fint? Ett vansinnigt exempel på en sådan kommer imorgon.
Läs även andra bloggares åsikter om egna texter, litteraturgenrer, skrivande, Jens Lapidus, Denise Rudberg, Stockholm Noir, Elegant Crime, Wine Crime
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar