Till och med läsandet tar stryk, och då menar jag inte det engagerade och lärorika läsandet utan det där läsandet som man tar till för att somna på kvällen vilket resulterar i att man läser samma sida i en vecka eftersom det är så långt man hinner. Till och med det läsandet. Nu ligger böckerna där de ligger och jag ligger där jag ligger och tillsammans stirrar vi i taket och drömmer sömnlöst.
Kanske vänder det snart, kanske kommer jag ur denna ganska sköna apati snart. Nu har jag i alla fall börjat komma ikapp våren. Jag insåg nämligen nyligen att allting hade slagit ut utan mig, medan jag varit någon annanstans i tankarna och med blicken i fjärran.
Vänta nu, det där är ju en tulpan! När hände den? Precis så tänkte jag.
Nu har jag tagit igen en del av den missade våren. Vandrat i de grönaste bokskogarna och joggat mellan rapsfälten. Fortfarande med tankarna och blicken i fjärran men luktsinnet är alltid här och nu och kan inte luras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar