Sidor

2012-11-05

Grenslar en vildhäst i farten eller flyr från ett våldsamt äktenskap i Degerfors. Medan livet står där och viftar

Två kvällar i rad har jag plockat fram samma gamla text. Den som bott flera år i mitt huvud och är i princip klar, men på papper finns endast en bråkdel.

Än så länge. Den har fått vila länge nu. Livet kom emellan den och mig. Livet studsar fortfarande omkring mellan oss, kanske mer än nånsin, viftar frenetiskt med sina olika beståndsdelar och skriker Luften är fri! Luften är fri! Så jag ska varken lova mig själv eller min historia eller någon annan att detta är något jag kommer att ägna mig åt mer regelbundet från och med nu. Det brukar bli bäst så. Att inte lova. För då skriver jag riktigt bra och känner mig makalöst lycklig under tiden.

Jag går in i den här historien, och andra, som i en Narnia-garderob. Kliver in i världen och känner mig som hemma. Öppnar skåp och känner på lakanen. Går runt med händerna bakom ryggen, hummar och tittar på fotografier medan någon blir klar i badrummet. Sitter där med min kaffekopp och lyssnar på vad folket som jag har skapat har att säga varandra. Hör röster.

Ja det här låter ju fullkomligt normalt, eller hur? Men tänk tanken en gång till och upptäck att det kanske inte är mycket konstigare än att vissa ser sig själva knalla runt i inredningstidningarnas stylade miljöer. Eller blir förälskade i en lagom trovärdig karaktär i någon vampyrfilm och bara väntar på att få rymma tillsammans.

Att leva sig in i böcker medan man läser är (till en viss grad) socialt accepterat. Det är många som gör det. Att leva sig in i sina egna historier är fortfarande tabu (motbevisa mig gärna). Och samtidigt så nödvändigt för att kunna fullfölja dem. För att man därmed säger att de är bra. Att man är någon. Det är en icke-accepterad verklighetsflykt eftersom man gör ett mer eller mindre medvetet ställningstagande när man säger nej till mycket av det livet har att erbjuda så som tv-tittande och gympa i grupp och istället ägnar sin lediga tid åt sina egna fantasimonster. Utan att mena det säger man till folk att de inte är intressanta nog, inte viktiga nog för att vinna den här uppmärksamhetsstriden. Allt jag kan säga är förlåt och att jag hoppas att du snart hittar fram till din egen Narnia-garderob. Grenslar en vildhäst i farten eller flyr från ett våldsamt äktenskap i Degerfors. Eller vad du nu vill skriva om. Medan livet står där och viftar förgäves.

Inga kommentarer: